Migration och asylfrågor
När ni sett filmen Welcome ska vi diskutera följande ämnen:
- Drömmen om ett bättre liv
En ung kurdisk pojke ensam på flykt. Han skulle kunnavara vem som helst av de tusentals personer som flyr sina hemländer varje dag. Vad Bilal gått igenom innan sin ankomst till Calais kan vi bara ana. Men vi förstår att förutom en fotvandring på fyra hundra mil har han fått
utstå tortyr och umbäranden. På vilket sätt tycker ni att filmen kompletterar den bild vi har av flyktingströmmarna till Europa? Med den information som filmen ger, kan ni förstå varför Bilal väljer att utsätta sig för allt detta för drömmen om en framtid i England? Kan vi som lever i trygghet sätta oss in i dessa starka mänskliga drivkrafter? Är det något varje människa bär inom sig?
- Europa
Fundera över hur “Welcome” beskriver dagens Europa. Samtidigt som vi söker kvalificerad invandrad arbetskraft vill vi mota bort de som inte passar in eller kan tillföra ett ekonomiskt mervärde. Håller vi på att bygga ett ointagligt Europa eller är det nödvändigt med hårdare tag för att stävja illegal invandring och människohandel? Flyktingfrågor, invandring och integration är aktuella och brännheta ämnen i den politiska debatten och bland människor i allmänhet. Vad har ni själva för ståndpunkt? Hur ser situationen ut i Sverige? Med Mohammedkarikatyrer, terrordåd och spektakulära artiklar om flyktingar med större eller mindre sanningshalt. Hur uppfattar ni att medierna bevakar dessa frågor och hur påverkar det opinionen. Sök fakta och debattera!
- Lyckligt slut?
Fundera över hur "Welcome" både fungerar som en nästan dokumentärt berättad historia och som en berättelse med drag av saga och hjältedåd. Ofta går vi på bio för att haen trevlig stund, fly vardagen och drömma oss bort. Feel good-genren är kanske en av de mest populära. Motgångar är till för att övervinnas, losern slår tillbaka och underdoggen får sin hämnd. I "Welcome" får vi inte det befriande lyckliga slutet. Hur reagerar ni inför Bilals öde? Varför tror ni regissören valt ett sådant slut? Är det ett fungerande sätt att få oss att ta problematiken på allvar? Vad tror ni att filmskaparna vill att publiken ska känna när de lämnar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar