Fakta om Atens demokrati
Den atenska demokratin var något unikt för sin tid och byggde på medborgarnas direkta deltagande. Denna form av demokrati kallas idag för direktdemokrati.
Direktdemokrati = de involverade närvarar på plats och fattar beslut tillsammans.
Atens direktdemokrati var ändå en ganska exklusiv styrelseform eftersom bara en mindre del av Atens befolkning räknades som medborgare. Men för att vara medborgare krävdes å andra sidan att man aktiverade sig i stadens angelägenheter. Några förutsättningar som möjliggjorde detta var att det atenska samhället grundade sig på slavekonomi, att de deltagande fick ekonomisk ersättning och att hemmet styrdes av kvinnorna. Kvinnor och slavar var helt uteslutna från medborgarskap.
Modellen med direktstyre byggde på tre institutioner där medborgarna skulle delta:folkförsamlingen som var den lagstiftande makten, regeringen som styrde staten ochdomstolen som upprätthöll ordningen.
Grundprinciperna var att det skulle råda politisk jämlikhet och att alla skulle vara med. Viktigt var att man som medborgare skulle ha makt över andra samtidigt som man själv kunde bli styrd.
Direktdemokratin var ett styrelsesätt som endast lämpade sig för stadsstater eftersom de hade ett begränsat invånarantal och ganska små geografiska ytor. Detta var nödvändiga förutsättningar för att kunna samla medborgarna så att de kunde närvara regelbundet i folkförsamlingen.
Senare under antiken när stora riken började växa fram - som under den hellenistiska tiden och i
romarriket - hade systemet med direktdemokrati redan förlorat sitt bruksvärde. Makten kom hädanefter att i första hand innehas av adel eller kungar. Detta ledde till att de demokratiska idéerna så småningom föll i glömska under väldigt lång tid (
läs mer om Demokratins historia).
Atens demokrati - direktdemokrati - tilltalade inte alla. En av dess främsta kritiker var filosofen Platon (427-347 f.Kr) som levde i Aten vid den här tiden. Platon liknade den atenska demokratin vid ett skepp där alla agerade som kapten och bestämde hur och vart skeppet skulle seglas. Platon ville istället införa ett expertstyre där kompetens och meriter skulle avgöra vilka som skulle bestämma. Han menade att folket var en korkad massa som i sin ignorans och avundsjuka på varandra inte kunde se till statens bästa. När sedan den vanskötta staten hade kollapsat skulle folket istället acceptera vilket annat styrelseskick som helst för att återställa ordningen. Platon ansåg därför att steget från demokrati till tyranni var mycket litet.
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Hugo Montgomery, Medelhavsvärldens historia till omkring 400 e.Kr, Almqvist & Wiksell, 1995
David Held, Demokratimodeller. Från klassisk demokrati till demokratisk autonomi, Daidalos, 2005
Terence Ball och Richard Dagger, Political Ideologies and the Democratic Ideal, 2004
Text: Robert de Vries (red.)
Film om Antikens Grekland
Film
Begrepp att kunna
Dygd
Demokrati och direktdemokrati
Filosofi
Illiaden och Odyssén
Trojanska kriget
Perserkriget
Aten
Sparta
Grekisk mytologi
Alexander den Store
Imperium
Hellenism
Homeros
Akropolis
Sokrates
Platon
Aristoteles
Statsstater
Idrott - Olympiska spel
Härold